Bokblogg: Språkutveckling på gång! Möten som får barns språk att växa, av Ann Nordberg

Tre dimensioner för en språkstödjande miljö

Nordberg utgår i boken från en modell som utarbetats av ett engelskt forskarteam. De har gjort en omfattande genomgång av ett antal forskningsstudier och kommit fram till att det är tre stora områden som är viktiga för vuxna att fokusera på och använda sig av för att främja barns språkutveckling. Dessa tre områden kallas för de sociala, didaktiska och fysiska språkstödjande dimensionerna. Alla tre dimensionerna behövs om vuxna ska skapa, som Nordberg uttrycker det, en språkstödjande miljö.

Bokens största del ägnas åt att gå igenom de tre dimensionerna. I den sociala dimensionen gäller det att rikta blicken mot sig själv och fundera på hur man som vuxen agerar och samspelar språkstödjande med barnen. I den didaktiska dimensionen behöver den vuxne ställa sig frågan hur man skapar möjligheter till språkutveckling för barn, här är alltså tanken att fundera på hur man organiserar för språkstödjande aktiviteter. Den tredje och sista dimensionen handlar om att titta på hur den fysiska miljön på förskolan ser ut och ställa sig frågan hur en språkstödjande fysisk miljö kan skapas?

För givande diskussioner i arbetslaget

Till de tre kapitel som tar upp de tre dimensionerna finns det i slutet av varje kapitel flera frågor, de tycker jag bokens stora tillgång. Att använda dem som diskussionsunderlag i arbetslagen eller i andra konstellationer om man vill utveckla sitt språkutvecklande arbetssätt tror jag kan vara väldigt givande.

Trots den teoretiska grund som boken bygger på är den väldigt lättläst vilket är positivt, men en invändning jag har mot boken är de delar där Nordberg ger exempel på hur man kan uttrycka sig i samtal med barn. De exempel som illustreras i pratbubblor upplever jag tyvärr lite gammalmodiga och väl tillrättavisande. Jag hade önskat att Nordberg till exempel använt begreppet 'bekräfta' istället för 'berömma'. Pratbubblorna kan dock användas, tänker jag, som uppslag och genom diskussion ge inspiration till egna exempel på hur man kan föra en dialog med barn.

Att vara en språklig förebild

Bokens styrka är att den kort och enkelt visar på vuxnas betydelse för att skapa en språkstödjande miljö, att med andra ord vara en språklig förebild. Och vad innebär då det? Jo, att vi vuxna på olika sätt använder oss av ett språk som är lite mer avancerat än det språk som barnen har. Det är viktigt att tidigt ge barn möjligheter att få ”träna” på att samtala och därigenom stötta dem i deras språkutveckling. Som avslutning citerar Nordberg två amerikanska språkforskare Weisleder och Fernald och det är bara att instämma då de säger: ”Att prata med barn har betydelse.”

/Gunilla Eriksson Bergström

PS. Om du är mer nyfiken på dimensionerna och hur du kan arbeta språkutvecklande på din förskola, läs boken som Camilla Ehrlin, förskollärare och utvecklingsledare på Björkhaga förskola, tipsar om i en annan bokblogg. Eller fråga en pedagog som är med i pågående FoU-programmet Språkutvecklande förskola! Förskolor i Varberga, på Norr, i Vivalla och Lundby är igång med ett språkutvecklande arbete och ska aktionsforska och använda dimensionerna i detta arbete.