Bokblogg: EHM Elevhälsomötet - en främjande, förebyggande och lärande modell

Helena Yourston heter jag och arbetar som specialpedagog i Örebro och är också samordnare för specialpedagoger och speciallärare i förskola och grundskola. När möjligheten kom, att få läsa och skriva en recension om denna bok, så nappade jag direkt. Dels för att jag läser en kurs i specialpedagogiskt ledarskap och vill lära mig mer, men också för att jag vet att utveckling av barn och elevhälsa idag är ett aktuellt ämne. Hälsa och lärande ska gå hand i hand enligt skollagen och detta synsätt ska utgöra grunden för barn och elevhälsans arbetssätt och genomsyra hela förskolans och skolans arbetssätt.

Denna bok har skrivits av Anna Bengtsson och hennes specialpedagogkollega Ida Necovski samt rektor Maria Kempe Olsson som arbetar på Bergsjöskolan. De beskriver den modell de tagit fram för att ersätta elevhälsans egna möten. Boken bygger på handledning som metod och struktur där möjlighet finns att utveckla tankar, få en samsyn och ökad kompetens kring verksamheten. Detta är en lättläst bok som konkret och tydligt visar på exempel kring hur ett möte går till där olika roller är tydligt fördelade. EHM (elevhälsomöte) är inte bara ett möte utan en samverkansmodell som både möjliggör främjande arbete, förebyggande insatser och kollegialt lärande. Ytterligare handlar det också om att försöka ta vara på vardagliga frågor för att arbeta med att utveckla hela verksamheten. De utvecklingsområden som synliggörs på EHM ger goda förutsättningar för att forma lärmiljöer som gynnar alla elevers hälsa lärande och utveckling. På ett EHM bjuder man alltså in all skolpersonal som finns runt eleverna och i återkommande möten ringar man in utmaningar och möjligheter långt innan arbetsinsatserna blir enbart åtgärdande.

I ett EHM-möte ingår exempelvis deltagare från flera olika professioner. Elevhälsans olika kompetenser, undervisande personal, assistenter, skolkökspersonal samt övriga viktiga funktioner på skolan. Under själva mötet, som beskrivs i en stor del av bokens innehåll, nämner författarna några av de roller man tilldelas på EHM. Exempelvis ”spindeln” – en samordnare som håller i trådarna kring de insatser och åtgärder som planeras. Ytterligare finns ordförande, sekreterare, deltagare och reflekterande team. Det reflekterande teamet har i uppdrag att reflektera och spegla det som sagts under mötet. Syftet är att synliggöra fler, andra och kompletterande perspektiv.

EHM lyfts i boken fram som salutogent, handledande och tvärprofessionellt med fokus på elevers hälsa och kunskapsutveckling. Det tvärprofessionella och lösningsfokuserade arbetet ses som extra viktigt där gemensamma analyser lyfts fram och där uppföljning ryms inom den tydliga strukturen. I boken beskrivs de förebyggande och främjande insatserna som extra viktiga och man vill komma ifrån akuta åtgärder i skolans vardag.

Jag upplever att en positiv del är att boken just lyfter fram att man skall samarbeta tvärprofessionellt, vilket de menar gynnar alla elevers utveckling och lärande. Här finns till exempel tydliga exempel på vad specialpedagogen eller kuratorn kan göra i ett gemensamt arbete. Inom förskolan har vi i Örebro BHT (barnhälsoteam) och FHT (förskolans hälsoteam) och jag tänker att man även där kan arbeta ännu mer med att ta med fler professioner för att möjliggöra utveckling av exempelvis förskolans främjande och förebyggande arbete.

Något jag önskar att boken lyft fram mer tydligt är vikten av att få med elevens egen röst och dennes perspektiv, exempelvis i de olika beskrivningarna som lyfts fram i boken. I boken beskrivs det ofta att de olika professionerna i EHM samtalar för att försöka förstå eleven. Min upplevelse är att man ofta pratar om elev/elever men man glömmer eller prioriterar inte att prata med eleven. Då boken lyfter fram att olika professioners deltagande för att få fler perspektiv är viktigt så tänker jag att elevens röst är ännu viktigare i sammanhanget. Ytterligare skulle det vara intressant att få exempel på hur mötena skulle kunna få plats i skolans organisation även om varje skola måste utgå från sin egen vardag. Den verkliga utmaningen tänker jag också är att arbetet kring EHT (EHM) inte bara bör handla om hur möten ska se ut och organiseras utan varför man ska ha dem och vilken effekt de ger.

Sammanfattningsvis beskriver boken den tydliga strukturen i EHM och lyfter fram praktiska och konkreta exempel tagna ur vardagen. Jag tänker att boken kan läsas av både personal som ryms inom elevhälsan men även övrig personal inom skolan och förskolan. Om du vill låna boken så kontakta mig.

/Helena Yourston, Kvalitetsutvecklare och specialpedagog samt samordnare för specialpedagoger och speciallärare i förskola och grundskola.

Senast uppdaterad:

Publicerad: