Bokblogg: Dokumentation vid stödinsatser i undervisningen, av Johanna Jozic, Céline Nordenhed och Sandra Vidic Andersson

Boken är skriven av Johanna Jozic, Céline Nordenhed och Sandra Vidic Andersson. De är alla tre utbildade lärare. En av dem har utöver lärarutbildningen också vidareutbildat sig till specialpedagog och en annan av dem har mångårig erfarenhet av rektorsyrket. I boken går författarna igenom flera viktiga delar av arbetet kring elever som av olika anledningar utmanar. Författarna beskriver också de olika delar som ingår i arbetet med elevers stödbehov; från arbetet med ledning och stimulans via extra anpassningar till att utreda en elevs behov av särskilt stöd. Genom boken får läsaren följa en fiktiv skola som gör en utvecklingsresa kring pedagogernas dokumentation, inte minst i arbetet med ett par elever som på olika sätt är i behov av stöd.

Uttrycka sig sakligt och värderingsfritt

Författarna betonar vikten av att skapa goda relationer med både elever och vårdnadshavare, och hur viktigt det är att möten med hem och skola är konstruktiva och positiva. Författarna trycker på att all personal tänker på att uttrycka sig sakligt och värderingsfritt under möten med vårdnadshavare och att det är viktigt att tänka på inte minst i möten som kan upplevas känsliga. Personal uppmanas att fokusera på det som fungerar bra i skolan så att möten och den information som lämnas inte enbart fokuserar på elevens svårigheter, samt att skolans representanter tänker på att ge information om hur skolan arbetar för att skapa mer av det positiva. Något som är bra är att författarna i en del av boken ger exempel på hur elevers beteende kan uttryckas på olika sätt: från värdeladdat till sakligt. Det ger underlag till vidare diskussion med kollegor: hur uttrycker vi oss i dag om elever i olika sammanhang, och vad skulle vi kunna säga/skriva för att gå från ett kategoriskt till ett mer relationellt synsätt.

Vi får heller inte glömma bort att ge utrymme för vårdnadshavare att berätta om sitt barn och hur de ser på situationen i skolan (s. 42).

Hur ska utredningar förnyas?

Författarna beskriver i ett kapitel av boken att det i skolans styrdokument inte finns några riktlinjer kring om eller när en utredning av en elevs behov av särskilt stöd ska förnyas. Författarna menar att det kan finnas fog för att skriva en ny utredning inför varje nytt åtgärdsprogram som upprättas då en utredning beskriver ett nuläge och att en elevs situation och förutsättningar ofta förändras. Författarnas resonemang om att förnya utredningar inför varje nytt åtgärdsprogram skulle i praktiken innebära mer dokumentation för lärare och andra professioner som specialpedagoger och speciallärare. Om syftet med boken är att minska dokumentationsbördan råder författarna här läsaren till det motsatta. Självklart ska utredningar uppdateras, men frågan är om det finns skäl för nya utredningar varje gång ett åtgärdsprogram ska uppdateras. Styrdokumenten är som sagt otydliga i detta, men det finns andra föreläsare och författare som menar att man får utgå från fall till fall när man fattar beslut om att uppdatera utredningar. Kanske kan det också räcka med just en uppdatering av en utredning, snarare än att upprätta en helt ny?

Något som kan vara värdefullt att ta med sig från boken är bland annat de förslag på extra anpassningar utifrån olika svårigheter som presenteras i boken. Även här behöver varje pedagog tänka till kring formuleringar, men jag tror att boken kan användas för att få stöd i att komma vidare om man upplever att man “kört fast”. Boken kan också vara ett stöd för rektorer som på ett lättillgängligt och relativt kortfattat sätt behöver utveckla sina kunskaper inom elevdokumentation och elevhälsans arbete kopplat till detta.

Lättläst och användbar bok

Även om boken syftar till att underlätta dokumentationsbördan för skolpersonal så är jag tveksam till att använda de färdiga formuleringar (fraser) som författarna ger förslag på i sin bok. Färdiga fraser kanske kan bidra till att minska dokumentationsbördan, men riskerar också att göra skrivningarna generella och inte individanpassade. Jag funderar också på vad färdiga förslag på formuleringar gör för lärarnas professionalitet. Bidrar böcker som denna till avlastning för lärarna, eller riskerar det att ytterligare öka känslan av att inte räcka till? Även om jag personligen är tveksam till att använda förproducerade texter och fraser i mitt dagliga arbete tror jag att boken kan vara hjälpsam för vissa - inte minst för nya pedagoger eller nya specialpedagoger/speciallärare. Sammantaget är boken lättläst och flera delar av den är användbara. Jag hoppas att den som läser boken försöker komma ihåg att alla elever är unika och att beskrivningen av en elev inte nödvändigtvis stämmer in med beskrivningen av en annan elevs svårigheter. Glöm inte bort det individuella i din dokumentation, och ta hjälp av kollegor och medlemmar i elevhälsoteamet om du behöver stöd i exempelvis formuleringar.

/Erika Hörnlund, specialpedagog