Gå till innehåll
  • Start
  • / Bloggar
  • / Bokblogg: Tvåspråkighet hos barn i Sverige

Bokblogg: Tvåspråkighet hos barn i Sverige

"Boken passar bra för de som vill förkovra sig i olika begrepp inom flerspråkighet och få ta del av forskning som sträcker sig ca 40 år bakåt i tiden – och fram till nu. Det är en välskriven bok som på ett enkelt sätt ger en överblick över vad tvåspråkighet i Sverige är". Emma Tholin har läst och recenserat boken "Tvåspråkighet i Sverige".

Gisela Håkansson är en svensk språkvetare och professor emerita verksam vid Lunds universitet. Hon forskar på språkinlärning ur olika perspektiv; bland annat utvecklingen hos enspråkiga och flerspråkiga barn.

Hon ger oss här en sammanfattning av svensk och internationell forskning kring tvåspråkighet hos barn i Sverige. Boken behandlar både inhemska minoritetsspråk såsom exempelvis meänkieli och samiska och även ”nyinflyttade” språk såsom exempelvis arabiska.

Ett "högspråk" och ett "lågspråk"

Historiskt sett har vi i Sverige sett enspråkighet som norm. Alla kan prata svenska och när vi behöver kommunicera med varandra så gör vi det på svenska. I många andra länder råder dock ”diglossi”. Diglossi är ”det tillstånd som råder när två språk lever sida vid sida i ett samhälle” (s.31). Man talar ett ”högspråk” och ett ”lågspråk”. Detta ser vi till exempel inom arabiskan (som språk) och i Schweiz (som land). Högspråket är i dessa fall klassisk arabiska och högtyska. Högspråket används inom utbildning, i politiken och finare litteratur. Lågspråket; talspråket arabiska och schweizertyskan används i vardagliga samtal, underhållning och folklig litteratur. I svenskan har vi inte den uppdelningen. Vi har ett språk som vi använder i alla situationer. Det har dock inte alltid varit så. Vi har tidigare haft ”diglossi” i Tornedalen. Svenskan betraktades då som högspråk och finska som lågspråk. Finskan försvann helt från Tornedalen under en period, men numera talas både svenska och tornedalsfinska (eller meänkieli) i området.

Dock infinner sig flerspråkighet i Sverige genom våra nysvenskar som kommer till oss med ett annat modersmål än svenska. I våra skolor möter vi många elever med annat modersmål, vi har ca 150 olika språk representerade i svenska skolan. Författaren guidar oss skickligt genom tvåspråkighet med nyinlärning av ett språk, så kallad successiv tvåspråkighet. Successiv tvåspråkighet handlar om att lära in ett nytt språk när man redan har ett modersmål. Hon ger oss skillnaden mellan successiv och simultan tvåspråkighet där simultan tvåspråkighet handlar om att lära in flera språk samtidigt från början. Hon berör också de grammatiska skillnaderna man kan förvänta sig i de olika ovan nämnda processerna. Hur barn som lär sig svenska som förstapråk gör gemensamma grammatiska ”fel”. De som lär sig svenska som andraspråk gör andra typer av ”fel”.

”Språkbadsprogram” med goda resultat.

Författaren berättar vidare om ”språkbadsprogram” med goda resultat. Språkbad innebär att elever går i skolan och undervisas på ett ”främmande språk”, dessa program ges vanligtvis i flerspråkiga länder; exempelvis på franska i Kanada. Lärarna pratar franska med eleverna och undervisar på franska, men då de även talar engelska har eleverna möjlighet att kommunicera med lärarna på både engelska och franska. De har också möjlighet att visa sina kunskaper på båda språken.

I svenska skolor möter våra nyanlända elever något som möjligtvis skulle kunna påminna om språkbad. Med den skillnaden att lärarna i mycket liten mån talar elevens modersmål. Eleven blir då badad i svenska utan att för den sakens skull ha möjlighet att respondera på sitt modersmål. I vissa fall finns stöd av studiehandledare, men inte alltid.

Författaren pratar även om begreppet ” transspråkande”. Transspråkande handlar om att få använda båda sina språk i undervisningen. Att få lära om exempelvis friktion på svenska och sedan få redovisa sina kunskaper på modersmålet. Det är kunskapen om friktion som ska bedömas – inte främst språket (i detta fall). Syftet är att få en djupare förståelse för ämnet samtidigt som eleven får använda sig av alla sina språkliga resurser.

Jag har lärt mig mycket nytt!

Boken ger en intressant inblick i flerspråkighet. Jag har lärt mig mycket nytt och fått flera nya tankar. Jag har fått ny kunskap om uppdelningen av högspråk och lågspråk i olika språk, jag tyckte även att det var intressant med vår språkliga historia i Sverige. Boken passar bra för de som vill förkovra sig i olika begrepp inom flerspråkighet och få ta del av forskning som sträcker sig ca 40 år bakåt i tiden – och fram till nu. Det är en välskriven bok som på ett enkelt sätt ger en överblick över vad tvåspråkighet i Sverige är.

Det jag tar med mig in i min praktik som lärare är främst tankar om ”transspråkande”.

- Hur ska mina elever ges större möjlighet att kunna få använda alla sina språkliga resurser på ett konstruktivt sätt?

- Hur ska de i större utsträckning kunna få förklara exempelvis friktion på sitt modersmål så att deras kunskaper bedöms och inte hindras av bristande kunskaper i svenska språket?

Vilken utmaning! Men jag gillar idén!

/Emma Tholin, lärare Lundbyskolan

Senast uppdaterad:

Publicerad:

Kontakta Pedagog Örebro

Kontakta Örebro kommuns servicecenter

Telefon: 019-21 10 00 

Öppettider: Vardagar kl. 8–16.30

Besöksadress: Näbbtorgsgatan 10

Öppettider: Vardagar kl. 10–16

E-post till servicecenter

 servicecenter@orebro.se