Skolledarbloggen: Ny bloggare med fötterna i både verksamheten och studierna

I ett av de stora gula husen utefter Glomman, i Adolfsberg som förr i tiden var Örebros barnhem, huserar vi, Waldorfförskolan Linden. Fram till 1980, då jag föddes, drevs det barnhem här i huset. Från ca 1950-talet, då huset byggdes, har det alltså vart ett hem för barn, som av olika anledningar inte kunde bo kvar hos sin familj. Huset bär på många minnen alltså. Både fina & sorgsna.

Vi är en liten förskola med plats för ca 57 barn. Vi har medvetet små barngrupper, som är fördelade på 4 avdelningar, i vårt fina hus. I varje grupp arbetar det 2-3 pedagoger, och totalt är vi 13 anställda. Vi är en fri-förskola som arbetar med Waldorfpedagogik. Vi lagar all mat från grunden, och har en egen kock, som lagar vegetarisk kost, alla dagar i veckan. Jag får återkomma till hur och varför vi arbetar som vi gör vid ett senare tillfälle, då det inte ryms här idag. Men är du extra nyfiken, så tar vi emot covid-19, säkrade studiebesök, det är bara att höra av sig.

Vägen har inte varit spikrak

Arbetslivet är sällan spikrakt och utan gupp på vägen, och min väg till att arbeta som rektor har säkert vart en överraskning för många, inte minst för mig själv. Min egen skolgång blev dramatisk och jag gick ut nian utan betyg, och gymnasiet gick jag aldrig. Det fanns såklart många orsaker till att det var som det var. Men det är en helt annan historia. Men där föddes också viljan att kunna förändra.

Det som startade då, med min egen brokiga skolgång, har nu 24 år senare blivit min hjärtefråga. En inkluderande skolgång för alla barn, med eller utan en funktionsvariation. En skolgång där vi som pedagoger, lärare, trygga stabila vuxna, ska vara den förebild som så många gånger fattas hos barn som växer upp med en otrygghet, eller känner sig vilsna i skolmiljön, eller bara har lite för mycket rörelse i kropp och själ, för att kunna pressas in i vårt ofta väldigt fyrkantiga skolsystem. Vart startar vi med att bygga trygga barn? I förskolan såklart. Vi måste ge alla barn förutsättningar för framtiden redan här.

Waldorfpedagogik, hjälp! Kanske ni tänker nu. Var inte det en väldigt uppmärksammad dokumentär om det på SVT alldeles nyss. Jo, visst var det så. Fast egentligen var inte det Waldorfpedagogik. Det som utspelades i den utomordentligt välgjorda dokumentären ” De utvalda barnen” var något helt annat. En friskola som fick ”fria” händer, med en karismatisk (i mina ögon, galen!) ledare, där hen och de andra vuxna gick ” all in” och glömde helt bort varför de valt att arbeta på en skola. De var där för sin egen skull, och glömde helt bort sitt uppdrag. Deras tankar hur man driver en skola, den var totalt främmande och framför allt skrämmande.

Så vad är skillnaden mot en ”vanlig” förskola och vår förskola? Den frågan får jag ofta.

Skillnaden skulle kunna vara tempot. Lugnet. Det var det första som slog mig när jag klev in på Linden för snart 3 år sedan. Hur kan det vara så stilla, så harmoniskt?

En del av svaret kan vara vår rytm, hur vi arbetar efter vår dagsrytm, årsrytm och naturligtvis eftersom vi väljer att ha små barngrupper. Vi arbetar strukturerat och väldigt rutinbundet. Det sker inga stora förändringar, och vi har alltid samma personal på plats. Låter kanske lite väl präktigt, men det är en del i vårt förhållningssätt och arbetssätt. Vår miljö både inne och ute på förskolan är en annan. Mycket mjuka färger, naturmaterial, tyger och mattor som bidrar till en lugn innemiljö. Vi ligger rätt i tiden med leksaker, och har ju alltid arbetat för giftfria leksaker och arbetsmaterial. Våra leksaker är av naturmaterial, och ger utrymme för barnens egen fantasi. Vi odlar väldigt mycket med barnen, som genom processen kan följa matens resa från frön till våra matbord.

Väldigt mycket fart

Så vem är jag då. Som ni kunde läsa tidigare i texten, är jag född 1980, uppväxt under 90-talets era och kanske har gjort det mesta bakvänt. Jag går andra året på Karlstads universitet, där jag läser rektorsutbildningen. Gillar rutiner, målplanering och struktur på arbetsplatsen. Har trots mina dryga 40-år, väldigt mycket fart i allt jag gör. På gott och ont, Och om andra skulle beskriva mig, så är det just så de säger: HUR kan du hinna med så mycket?

Jag hoppas ni vill följa mig under terminens gång. Jag kommer belysa hur det är att både arbeta som rektor, allt-i-allo, pedagog och plugga på universitetet på rektorsutbildningen. Och såklart hur vi arbetar med det som är det viktigaste i livet. Nämligen våra barn.

Följ oss gärna på instagram

/Rebecka Elliot
Rektor & Skolchef, Waldorfförskolan Linden