Så jobbar vi med KLÖS-projektet på Almby skola F-3

Fullt ös med KLÖS – med de orden avslutade en av våra fyra rektorer på Almby skola F-9 ett seminarium på Lärardagarna i augusti 2018 där Almby skolas forskningsprojekt med Örebro universitet presenterades. Med KLÖS har vår skola tagit ett nästa steg i utvecklingen.

KLÖS står för Kollegialt Lärande i Örebro skolor och syftet är att vi ska bli bättre på att systematiskt utveckla vår vardagsnära verksamhet, undervisningen! Inom skolan har man tidigare arbetat och pratat mycket om hur barnen mår och andra sociala aspekter.

Det är ju otroligt viktiga frågor men mycket talar för att det ibland har varit på bekostnad av just undervisningen. Kanske kan man vända på det? Med en kvalitativ, effektiv och tillgänglig undervisning för alla kanske behoven av att agera i akutrutan minskar? Det är väl främjande trygghetsarbete om något.

I KLÖS lyfter vi alltså de didaktiska frågorna och ska titta på undervisningskvalitet. Vi fokuserar på och tränar på att undersöka relationer mellan undervisningen och elevernas lärarande. Hur ser min undervisning ut? Hur ser mina kollegors undervisning ut? Vad ska jag och mina kollegor lära oss för att eleverna ska lära sig mer? Hur undervisar jag bäst kring just den här detaljen? Sammanfattningsvis att synliggöra och utveckla vår praktik.

”Skolans verksamhet måste utvecklas så att den svarar mot de nationella målen. Huvudmannen har ett givet ansvar för att så sker. Den dagliga pedagogiska ledningen av skolan och lärarnas professionella ansvar är förutsättningar för att skolan utvecklas kvalitativt. Detta kräver att verksamheten ständigt prövas, resultaten följs upp och utvärderas och att nya metoder prövas och utvecklas. Ett sådant arbete måste ske i ett aktivt samspel mellan skolans personal och elever och i nära kontakt med såväl hemmen som med det omgivande samhället.” (LGR11)

Ett av tre utvecklingsområden på Almby skola F-3 2018/2019 är kollegialt lärande och det är en prioriterad fråga av vår rektor. Vi ägnar del av varannan lärarkonferens/fritidskonferens till KLÖS-projektet. Varje årskursvisa lärarlag har ett eget mål och exempel på utvecklingsområden vi har fördjupat oss i, utifrån det av universitetet framtagna förslaget på modell, är hur vi får lugna och/eller intresseväckande start på lektioner, studiero vid byte av aktivitet, tydliga avslut på lektioner, digitala hjälpmedel som stöd för tillgängliga lärmiljöer och på fritidshemmen att öka kompetensen kring digitalisering hos pedagoger och elever.

Inte en färdig modell

En sak jag tycker är spännande är att det inte är en färdig modell utan att tanken är att vi ska få möjlighet att utveckla den tillsammans med universitetet. Tanken är också att andra skolor i ÖK ska kunna bygga upp sin kollegiala modell utifrån vårt projekt. Utgångspunkten är att lärandet sker i det kollegiala!

Forskning visar att kollegialt lärande, för att det ska leda till lärande som påverkar de inblandades praktik ska:

  • Ledas av en som är inläst på sin roll, och som har ett mandat att leda
  • Följa en modell eller ha en förutbestämd struktur
  • Ska utgå från ett underlag, något att diskutera.

Enligt Anna Teldal (ÖU) som tillsammans med Mari Rex (Kvalitetsutvecklargruppen) håller i lärledarutbildningen kan det inte kan gå till hur som helst utan att det krävs vissa bitar för att det ska ske ett bestående lärande (Desimone, 2009). Det ska vara ett tydligt fokus på ett innehåll, ett aktivt lärande (ingen forskardusch på en föreläsning), samstämmighet kring kunskap och undervisningspraktik, man måste låta det ta tid och att det ger ytterligare lärande. På vår skola har vi sedan tidigare arbetat utifrån Skolverkets SKA-modell och tanken på det systematiska kvalitetsarbetet var inget nytt. Däremot har detta projekt gjort att vi ”grottat” in oss i detaljer i undervisningen och låtit de frågeställningar vi valt få ta mer tid.

Fokus är bättre undervisning, inte bättre lärare

Vi har tittat noggrannare på hur vi faktiskt gjort, diskuterat hur man kan göra på annat sätt, tittat efter eventuell tidigare forskning och provat likadant i våra olika klasser i årslaget. Fokus är på bättre undervisning, inte bättre lärare. Vi vill fokusera på utveckling av vår professionella roll, på metoder och verktyg och inte på oss som individer. Det finns inga egentligen inga bra eller dåliga lärare, det finns bara mer eller mindre bra undervisningsmetoder och förhållningssätt.

De frågeställningar vi valt har vi delvis gjort utifrån behov vi sett i vårt årslag. Men också med stöd av ett verktyg från universitetets forskargrupp i projektet i form av ett ”frågebatteri”. Verktyget är ett resultat av forskningsläsning om vad den säger om vad som är kvalitet i undervisningen. Tanken är att detta verktyg ska utvecklas utifrån våra erfarenheter från vår verksamhet. Vi har uppmuntrats att vara nyfiken, kritiska, våga ställa frågor och inte minst, våga gå utanför vår ”comfort zone”.

Man tror ofta att ens eget sätt att se på saker är den sanna. I detta arbete har vi bollat frågor, ifrågasatt oss själva och varandra och genom att tillsammans vända och vrida på frågor blir det ett mer bestående lärande. I det kollegiala lärandet är det viktigt att alla i gruppen är aktiva på riktigt, ser sig själv som en viktig pusselbit och är positiva och tror att det kan leda till något bra.

Arbetet prioriteras från ledningshåll

Det innebär också att vi från ledningshåll prioriterar det tidsmässigt så att vi får möjlighet att arbeta systematiskt. Men också att vi tar tid till att samla underlag från undervisningen så att det vi pratar om är utifrån ett faktiskt underlag (inte minnesbilder) och dokumenterar varje steg i processen så att vi kan gå tillbaka och se hur vi tänkt och vad vi bestämt. Vad var målet egentligen? Vad fanns det för problem i det tidigare sättet? Hur sa vi att vi skulle undersöka och när skulle det vara klart?

Dokument

Den mall vi använder för dokumentation har vi gjort själva (sidan 1 av denna kan ni se på bilden), men kanske är det något vi bör utveckla tillsammans med forskargruppen.

Nu är vi halvvägs in i projektet och sedan i höstas har vi aktivt använt modellen och tränar på. I mitt eget lag har det hittills inneburit att vi blivit bättre på att ha tydliga, korta och koncisa genomgångar samt tydligare avslut, vilket vi upplever har gett bättre studiero och större lärande. Här är dock ett dilemma, hur vet vi det?

Vilka indikationer finns på att elevernas lärande har förbättrats? Denna del i modellen behöver vi träna vidare på! Om drygt ett år räknar vi med att projektet ska vara klart, och det systematiska kvalitetsarbetet kring undervisningsfrågor en del av vår vardag! Håll i och håll ut!

Litteratur om kollegialt lärande och utvecklande av undervisningspraktiken:

  • Professionsutveckling, Katz, Dack
  • Kollegialt lärande i praktiken, Langelotz (avhandling, kollegahandledning)
  • Skola på vetenskaplig grund, Ryve, Hemmi, Kornhall (kollegiala lärandet utifrån forskning)
  • Utmanande undervisning i klassrummet, Nottingham

/Helmina Pallhed, klasslärare och utvecklingsledare, Almby skola F-3

Senast uppdaterad: 28 februari 2019

Publicerad: 28 februari 2019
Hade du nytta av innehållet på den här sidan?