Skicka vidare! Marie Åhrling-Nykvist

I intervjuserien Skicka vidare! är det denna gång Marie Åhrling-Nykvist, specialpedagog på Änglandaskolan, som svarar på tre frågor från Nina Henriksson.

Tack Nina! Så roligt att höra att Specialpedagogik för lärande blev inspirerande för dig och att du nu läser till speciallärare. Ett särskilt tack att du länkade till de underbara filmerna om Inclusive Education, detta extremt viktiga område – i synnerhet i dessa tider när demokratins värden inte är självklara.

Marie-Åhrling-Nykvist-specialpedagog-på-Änglandaskolan

Marie Åhrling-Nykvist

Hej Marie! Berätta lite om dig själv.

Jag heter Marie Åhrling-Nykvist och har en lång och bred erfarenhet av att arbeta i skolan. Jag tog idrottslärarexamen 1982, specialpedagogexamen 2005 och blev klar med en masterexamen i praktisk kunskap 2017. Jag har undervisat grundskolans årskurser 1-9 både inom kommunala och fristående verksamheter, arbetat på gymnasiet – såväl på yrkes- som studieförberedande program – och även vikarierat en termin på lärarutbildningen i Karlstad.

1) Vad har utvecklat dig som lärare genom åren?

Olika livsomvälvande händelser, både det som glatt (såsom att få barn) men även de mer smärtsamma (som exempelvis att genomgå allvarliga sjukdomar och skador samt att förlora anhöriga och nära vänner) har varit händelser som förändrat mitt sätt att se på världen och rubbat min förståelsehorisont vilket jag upplever utvecklat mig som människa och som lärare.

I mitt yrkesliv drogs jag tidigt till äldre och mer erfarna kollegor. När jag började arbeta tillbringade jag en hel del rasttid i personalens rökrum (ni förstår att detta var LÄNGE SEDAN) utan att själv vara rökare men i rökrummet fördes de mest intressanta pedagogiska diskussionerna om kunskapssyn, samhällssyn och människosyn. En tid arbetade jag också tillsammans med en äldre elevassistent i en mycket liten undervisningsgrupp bestående av två elever och erfarenheterna därifrån är ovärderliga.

Jag har också tagit starka intryck av elevernas tankar. Under alla år jag arbetade som lärare hade jag alltid terminsvisa utvärderingar där eleverna fick reflektera över sitt eget lärande och sin arbetsinsats samt fundera på förändringar till terminen därpå men framför allt fick de ge mig tips hur jag kunde utveckla undervisningen. Dessa synpunkter var många gånger viktiga ögonöppnare för mig.

Att undervisa två lärare i samma klass, att vara två pedagoger på utvecklingssamtal och spegla varandra, att iaktta duktiga samtalsledare eller pedagoger och försöka ta med delar i min egen praktik har varit sådant som ytterligare format och omformat mig som lärare och senare specialpedagog. Jag var även med och genomförde en ”learning study” en gång vilket jag kan rekommendera som en mycket givande metod för kompetensutveckling.

Framförallt älskar jag dock att läsa, både skönlitteratur och fackböcker, så därför har jag särskilt njutit av att gå olika utbildningar och tillsammans med andra reflektera över texter vi läst. Några gånger har jag kunnat känna hur jag faktiskt tagit kvalitativa språng i min utveckling, exempelvis när jag gick steg 1 utbildningen i Lösningsfokuserat arbetssätt eller under dialogseminarierna om betyg och bedömning. I särklass har dock utbildningen i Praktisk kunskap varit. Att få möjlighet att utveckla sin praktiska klokskap – sitt professionella omdöme kopplat till sin yrkesroll – är något jag önskar alla fick möjlighet att göra under sitt yrkesliv.

2) Änglandaskolan är lite speciellt byggd och organiserad – kan du berätta lite om det?

Efter 34 år i olika traditionella skolbyggnader flyttade jag vid starten av höstterminen 2018 med Navets skolas F-6-del till den helt nybyggda Änglandaskolan där de rumsliga och organisatoriska förutsättningarna skiljer sig en del från tidigare skolor jag arbetat på. Detta har varit mycket utmanande och därför fantastiskt utvecklande för mig personligen. Gamla förgivettagna sanningar har omprövats och vi har behövt göra nya noggrant reflekterade val. Eleverna är inte uppdelade i klasser utan en årskurs delar på en hemvist bestående av två basrum plus en öppen studieyta med en samlingsplats i form av gradänger, tre mindre grupprum samt en övrig yta med möjlighet till flexibel möblering. Sittmöblerna är också delvis ganska otraditionella.

För närvarande består grupperna av 50-60 elever eftersom Änglandaskolan även huserar Eklundaskolan men när vi nästa år är själva i byggnaden är det tänkt att var och en av de sju hemvisterna (F-6) ska ha runt 75 elever. På varje hemvist arbetar 3-4 lärare i ett team och just teamarbetet är kanske det mest utmärkande för vår skola. Alla elever på hemvisten har samma ämne (utom när det gäller de praktiskt estetiska ämnena då dessa lokalers storlek sätter andra gränser). En av lärarna är ansvarig för planeringen av lektionen men samtliga är med att genomföra den. Eleverna delas in i olika stora grupper beroende på aktivitet och behov. Vi försöker att verkligen få till en inkluderande undervisning.

Detta läsår har vi tre fortbildningsområden igång – Skolnärvaro, Språk- och kunskapsutvecklande arbetssätt (SKUA) samt Lärmiljö. Alla tre områdena kopplas tydligt samman. När det gäller Skolnärvaro har vi tagit stöd i Ifous två rapporter Ifous fokuserar: Skolnärvaro – En översikt av forskning om att främja alla barns och ungas närvaro i skolan samt Ifous fokuserar: Att utreda närvaroproblem i skolan. Vi har även låtit oss inspireras av såväl Lidingö som Karlstad kommun – särskilt den senares Skolnärvaromodell.

Beträffande SKUA så följer vi Skolverkets modul Från vardagsspråk till ämnesspråk och när det gäller Lärmiljö utgår vi bland annat från Specialpedagogiska skolmyndighetens tillgänglighetsmodell. Vi har även Skolforskningsinstitutets rapport om Lärarcentrerad och elevcentrerad undervisning i samspel som en ledstång samt David Thornburg olika lärandesituationer – ”vattenhålet”, ”lägerelden”, ”grottan” mm. Strävan är en differentierad undervisning i linje med Universal Design for Learning (UDL).

3) Hur tänker du att elevhälsans professioner kan bli en integrerad del i arbetet med att stödja elevernas kunskapsutveckling?

För några år sedan prövade vi att använda den modell man utarbetat på Malmaskolan i Kolsva – att lärare bokar korta tider med elevhälsan för att där få stöd i att tänka nytt kring svåra situationer. När vi började på Änglandaskolan beslöt vi oss dock för att utveckla konceptet genom att vända på steken. I stället för att lärare vid upplevda behov bokade tider med elevhälsan kommer nu delar av elevhälsan till hela teamet på regelbunden basis. Rektor och specialpedagog träffar därför varje team två timmar varannan vecka. Ibland deltar även andra delar av elevhälsans professioner såsom skolpsykolog, skolsköterska och kurator. På dessa träffar, som vi kallar ElevSamverkan I Teamet (ESIT), har vi dels stående punkter dels diskuterar vi sådant som är aktuellt för de olika teamen på såväl organisations- som grupp- och individnivå. Vi kan även ha enstaka utvecklingsarbeten som är specifika för just det teamet – i ett team arbetar vi exempelvis med The six ”fundamental instructional strategies” that benefit any teacher’s instruction, regardless of the subject or grade level being taught. Vi undersöker och prövar dessutom en del nya läromedel – nu senast Numicon i matematik. Våra ESIT-träffar är mycket uppskattade av lärarna – det framkommer med jämna mellanrum i olika utvärderingar – och vi inom elevhälsan känner att vi här hittat en bra form även om vi hela tiden försöker utveckla innehållet.

Elevhälsa börjar och slutar i klassrummet och elevhälsans uppgift är att stödja eleverna att nå målen, såväl de demokratiska som kunskapsmässiga. Hälsa och lärande påverkar varandra ömsesidigt och elevhälsans professioner behöver därför ett tätt samarbete med lärarna, som ju är de viktigaste personerna för eleverna – och för samhället.

Vi lär ut i allt vi gör. I detta har vi inget val.
I varje möte med en annan människa lär du ut något.
I varje möte med ett barn påverkar du det barnets framtid
I sin förlängning påverkar du ett helt lands framtid.
Allt detta är hisnande.
En lärare påverkar evigheten.
Han kan aldrig säga var hans
inflytande slutar
/Henry Adams

I mötet med andra människor är vi alla varandras lärare
(Pollak 2001, s 136).

Jag vill skicka vidare tre frågor till Alfredo Herrera – engagerad lärare i spanska och engelska som jag hade förmånen att arbeta tillsammans med när Navets skola fortfarande var en F-9 skola – så Alfredo:

  1. Hur arbetar du med elever som tycker att de muntliga delarna – att tala spanska eller engelska inför andra – är svåra?
  2. Hur använder du digitala verktyg i din undervisning?
  3. Hur arbetar du med relationsbyggande till elever? Det kan ju vara extra utmanande för dig som träffar vissa elevgrupper endast ett pass i veckan.

Senast uppdaterad:

Publicerad:
Hade du nytta av innehållet på den här sidan?

Tack för ditt svar!

Tack för ditt svar!