Atoosa Farahmand & Oscar Hagberg

I början av 1900-talet växte kvinnorörelsen med stormsteg i Iran. Den nådde sin höjdpunkt mellan 1962 och 1978, när den iranska kvinnorörelsen vann många segrar, inklusive införandet av lagar som ger kvinnor rätt att rösta och delta i offentliga ämbeten. Men när den iranska revolutionen slutade 1979 och Ayatollah Khomeini tog makten infördes slöjan – en islamisk uniform för kvinnor. Det var den första attacken mot kvinnors rättigheter och deras frihet i det offentliga rummet. I det ögonblicket infördes genusapartheid i Iran.

Grundläggande rättigheter som att resa utan manligt förmynderskap och rätten till vårdnad av barn försvann. Äktenskapslagstiftningen ändrades till kvinnors nackdel och barnäktenskap legaliserades. Tre veckor efter Khomeinis maktövertagande utfärdade han en fatwa (ett juridiskt yttrande eller dekret utfärdat av en islamisk religiös ledare) om obligatorisk slöja för kvinnor och flickor i skolåldern på alla offentliga platser. Kvinnor borde inte gå ut, gå till sina jobb eller till skolor och universitet "nakna", som Khomeini uttryckte det.

I över 40 år har iranska arbetare, intellektuella, lärare, journalister, kulturarbetare, busschaufförer, studenter, kvinnor, olika etniciteter som kurder, balocher och andra kämpat för demokrati och mänskliga rättigheter och mot sharialagar (islams rättssystem) och regimen i Iran, som ofta betalar med sina liv. Idag befinner sig landet i en djup ekonomisk och politisk kris. Arbetarnas massprotester för rättvis kompensation, såväl som för demokratiska och fackliga rättigheter, tystas ned med våld. Och kvinnornas kamp fortsätter i form av rörelser som Girls of Enghelab Street där kvinnor tar av sig slöjan i protest mot regimens obligatoriska slöjlag. Regimen har svarat med långa fängelsestraff och skyhöga böter för de aktivister som fortsätter att kräva att kvinnors rättigheter ska vara universella.

Miljontals kvinnor har utsatts för förtryck, fängelse, böter och förnedring av regimen bara för att de inte vill bära hijab. Iran är ett exempel på hur ett system kan vända från ett fördomsfritt samhälle till ett slutet samhälle dikterat av och gjort för män. Mänskliga rättigheter och demokrati ska aldrig tas för givet. Kvinnor i Iran växer upp i ett samhälle som täcker deras kroppar, kreativitet och dagliga rörelser under Islamiska republiken Irans slöja.

Not A Typical Persian Girl försöker avslöja situationen för kvinnor och flickor i Iran genom att katalogisera några av de saker som är förbjudna för dem – saker som att cykla, åka motorcykel, sjunga och titta på fotboll på en stadion är några exempel på vardagsnöjen. som är förbjudna för kvinnor i Iran. Men verket försöker också avslöja humorn och den livfulla andan som persiska kvinnor och flickor möter de begränsningar som ställs på dem. Videorna och fotografierna i Not A Typical Persian Girl följer en ung kvinna som symboliserar kvinnor som bor i den islamiska republiken Iran. Även om politisk makt fortsätter att kväva kvinnors röster, slår denna nya generation tillbaka och tar ledningen i protesten mot regimen.

Ideologi, religion och politiska agendor främjar normer om hur en typisk kvinna ska bete sig. Not A Typical Persian Girl bekämpar dessa agendor genom att porträttera generationer av kvinnor som dagligen kämpar för att främja sina egna idéer om vad kvinnlighet kan vara eller bör vara. Iranska kvinnor idag är produkten av ideologiska och politiska slagsmål som går tillbaka mer än hundra år. Kvinnor har vidarebefordrat sin kamp - fylld av både tragedier och triumfer - till efterföljande generationer, som måste ta upp facklan i nya politiska, religiösa och ideologiska sammanhang, där de används som brickor för makternas agenda.

Hemsida:

https://atoosafarahmand.com/

https://hagbergoscar.com/