Månadens forskare: Cecilia Nakeva von Mentzer

Cecilia Nakeva von Mentzers forskning har sina rötter i arbetet som barnlogoped under 1990- och 2000-talen. Där mötte hon dagligen barn och deras viktiga vuxna. Barn med språkstörning och döva och hörselskadade barn, kom särskilt att stå i fokus.

– De här barnen är ofta osynliga, sitter i skymundan och har svårt att komma till sin rätt. Jag ville tidigt sätta fokus på den här gruppen och se hur vi kan stötta dem på bästa sätt, berättar Cecilia.

Denna erfarenhet har format hennes forskningsinriktning, som idag behandlar bedömning och behandling av talsvårigheter, språkstörning och lässvårigheter. Arbetet omfattar utveckling av bedömningsmetoder för språk- och taluppfattning samt framtagning och utvärdering av metoder för att främja barns tal-, språk- och läsförmåga.

"SKOP" visar att ungdomarna inte får det stöd de har rätt till

Projektet "SKOP" – Språk, kommunikation och psykiskt välbefinnande hos unga vuxna med hörselnedsättning, är ett av projekten Cecilia ansvarar för. Det övergripande syftet är att undersöka hur ung vuxenålder upplevs av ungdomar med hörselnedsättning ur ett språk- och kommunikationsperspektiv och hur sambanden ser ut med psykiskt välbefinnande. I projektet följs en grupp barn som använder cochleaimplantat (CI) eller hörapparat (HA) drygt tio år efter att de deltog i ett forskningsprojekt om läsning.

Resultaten har precis samlats in och håller just nu på att bearbetas, med målet att presentera ett axplock av dessa, på den Internationella funktionshinderdagen den 3/12.

– Vi har följt nio unga vuxna som nu är 20–22 år gamla. Det vi sett är att sju av dom idag läser på universitet, vilket känns helt fantastiskt. Det känns viktigt att lyfta blicken och se att hörselnedsättning inte alltid har begränsande effekter. De här ungdomarna har lyckats ta sig fram i skolan och kommit in på utbildningar, säger Cecilia och fortsätter:

"Dessa elever får inte det stöd de har rätt till – känns sorgligt"

– Samtidigt ser vi också att det krävts en otrolig ansträngning för att lyckas. Ungdomarna vittnar om mycket tekniskt strul, skolor och lärare som inte satt sig in i hur ljudutjämningssystemen, slingor eller portabla högtalare fungerar, okunskap och att man inte fått det stöd man behöver. Vi har också sett att utmattningssymptom förekommer bland ungdomarna för att de får anstränga sig så mycket för att hänga med. Det är tydligt att rätt stöd väldigt mycket är kopplat till enskilda pedagoger och att ungdomarna inte fått det stöd de har rätt till. Det har känns väldigt sorgligt att höra.

För att underlätta för denna grupp behöver skolorna få mer utbildning och ökad kunskap i dessa frågor. Tekniken finns men används inte inte fullt ut.

– Tekniken som finns behöver introduceras, förklaras, tränas och användas för att fler elever ska få det stöd de har rätt till. Samtidigt finns fina exempel på när det verkligen lyckas, ofta beroende på fantastiska pedagoger i skolan och vissa kommuners hörselpedagoger. Dessa exempel behöver spridas så fler får inspiration.

Anpassad ljudmiljö behövs

Cecilia konstaterar att skolor ofta saknar den lugna ljudmiljö som är avgörande för döva och hörselskadade elever. Speciellt när det gäller elever med cochleaimplantat, som har en slags grovkornig hörsel, som funkar bra i en lugn miljö men sämre i ett stimmigt klassrum.

– Örebro har lång tradition och erfarenhet av teckenspråk. Eleverna inom specialskolan för hörselskadade har ofta breda behov och det finns etablerade tankemönster om att detta behöver gälla alla barn med hörselskador. Emellertid är det viktigt att komma ihåg att 95 % av barn som föds med dövhet växer upp i hörande familjer som inte behärskar teckenspråk. Det eleverna istället behöver är teknik och att den används på rätt sätt. Tekniken har kommit väldigt långt men den måste användas på rätt sätt och skolorna behöver få till en bra anpassad ljudmiljö.

Cecilia berättar också att cirka 90% av en elevs språkinlärning sker via överhörning av andras samtal. Elever med cochleaimplantat eller hörapparat har svårare att överhöra och därför måste den språkinlärningen ersättas på något sätt. Läraren i klassrummet behöver först och främst känna till detta och vara väldigt socialt kompetent för att kunna möta och få med dessa barn i de samtal som förs i klassrummet. Att få med dessa elever i olika samtal är väldigt viktigt för deras språkutveckling.

– Den varsamma hjälpsamheten hos en lärare är jätteviktig för att få dessa elever exponerade för lika mycket språk som en hörande elev. Jag förstår att det är en jättesvår uppgift men kan vi komma dit skulle det underlätta enormt.

Kan gymnasieskolan stötta i övergången?

Det man också har sett i studien är att ungdomarna släpps av hörselhabiliteringen när de fyller 18 år och då kan det dröja flera år innan de tar kontakt med vuxenhörselhabiliteringen. Då går ungdomarna under en tid med teknik som inte är optimal.

– Det har blivit tydligt i studien att det verkligen är så här. Skulle gymnasieskolan ha något system som stöttar dessa elever så skulle det underlätta mycket, säger Cecilia.

I projektet SKOP samarbetar även Cecilia med Josefine Karlsson, universitetslektor på Örebro universitet. Josefine forskar kring läsförståelse och som bland annat tagit fram den digitala läskompisen - ett undervisningsverktyg som är interaktivt och individanpassat för att främja elevers läsförståelseförmåga. Tillsammans försöker man förstå hur lyssningsförståelsen fungerar för denna grupp av elever.

– Min kunskap om fonologi, minne, kognitiva modeller och Josefines om läsförståelse, försöker vi nu föra samman. Ett resultat av vårt samarbete är att vi har tagit fram ett gemensamt hörförståelsetest. Många av dessa elever sitter i vanliga klassrum och lyssnar igenom lärarpresentationer och dylikt. Men hur mycket tar dessa elever egentligen in? Det hoppas vi kunna få fram genom testerna, berättar Cecilia.

"Rätt stöd och en väl anpassad ljudmiljö helt avgörande"

Cecilias forskning visar att det både finns framgångar och stora utmaningar i skolans stöd till elever med hörselnedsättning. Hon betonar vikten av fungerande teknik, anpassade ljudmiljöer och ökad kunskap hos pedagoger – för utan dessa grundförutsättningar blir lärande svårt.

– För att ett lärande ska kunna ske måste eleven först höra vad som sägs, orka lyssna och använda sin kognition och koncentration. Därefter krävs förståelse av det man hört – först då kan verkligt lärande uppstå. Därför är rätt stöd och en väl anpassad ljudmiljö helt avgörande för att skapa förutsättningar för utveckling och kunskap, avslutar Cecilia Nakeva von Mentzer.

/Mikael Kindgren, Pedagog Örebro