Pedagogik utan relationer, går det?

Isabella Kronvall

När jag började ana att det var jag som skulle få ta emot det pedagogiska priset i kategorin gymnasieskola på lärardagarna i augusti började mina tankar att rusa iväg som tjuren Ferdinand på julafton och en hel familj fjärilar började dansa Zumba i min mage. Vad är det som händer? Vad har jag gjort? Vem/vilka har tagit sig tiden att skriva om mig? Så här löd motiveringen:

Du är en yrkesskicklig pedagog med specialkompetenser som skapar tillit, arbetsro och en tro på att allt är möjligt. I ditt arbete med att motivera elever och att öka måluppfyllelsen är delaktighet och relationell pedagogik i fokus. Din brinnande tro på pedagogisk utveckling, kollegialt lärande och systematiserade verktyg har resulterat i en digital handbok och organiserade konstruktiva klassrumsbesök. Du delar med dig utan att lyfta fram dig själv. Nu lyfter vi fram dig så att du kan dela med dig mer.

Lärprocessen tar sin början på olika sätt, i mötet mellan eleverna och i mötet mellan mig och eleven/eleverna. Den relation som uppstår mellan mig och eleverna är mycket viktig. Jag har arbetat som lärare i snart 12 år och börjar inse att det är relationen som är en av de viktigaste delarna i mitt yrke, att den är förtroendefull, respektfull och att det finns en tillit.

Vilket pedagogiskt tillvägagångssätt behövs för att stimulera eleverna till att bli delaktig i sitt lärande? Vilka pedagogiska möten är det som har en betydelse för eleverna för att de ska lyckas med sina studier?

Den relationella pedagogiken stämmer väl in på hur jag är/ vill vara som pedagog och specialpedagog i mina möten med eleverna. Det handlar om det sociala samspelet, den känslomässiga kommunikationen, dialogen, den personliga utvecklingen, de sociala banden, närheten och distansen och de mellanmänskliga möten som uppstår. Att få möjlighet att bygga upp en tillit, respekt och ett förtroende tillsammans med eleven är det absoluta målet.

När jag undervisar i mina ämnen religion och historia så vill jag att eleverna ska känna en delaktighet i det vi ska lära oss och jag låter dem få inflytande över hur vår planering ska se ut. Jag ger dem de olika områden som vi ska gå igenom och belysa utifrån vad kunskapskraven säger och de kunskapsmål vi har att förhålla oss till. Eleverna får ge förslag på hur, vad och varför vi ska göra olika moment, det kan vara att producera en berättelse, en presentation, eller göra olika frågeställningar och/eller att ha en paneldebatt. Med detta att involvera eleverna går det att anpassa undervisningen till olika nivåer. Detta leder i sin tur till att motivationen att lära sig någonting ökar och att se chansen till att lyckas. Samtalen, dialogen, humorn mellan eleverna och mellan mig och dem, är i detta skeende viktig för vår relation. Jag får som lärare feedback och idéer från eleverna på hur man kan/ska bygga upp sin undervisning och jag slutar aldrig att bli imponerad över elevernas kreativitet, ansvarstagande och kunskap.

Vidare försöker jag att möta eleverna där de är i sina intressen, exempelvis den digitala världen. Jag anser att det är viktigt att möta eleverna där de är och ta lärdom av deras kunskaper. Jag har tillsammans med en kollega gjort en digital handbok för iPads. Vår handbok vänder sig till alla elever. I den har vi samlat en del hjälpmedel som eleverna kan ha nytta av när det läser på Rudbecksgymnasiet t.ex. hur man kan lägga in uppgifter på It’s Learning, använder Office 365, använder olika hjälpmedel som diktering, uppläsning, i ordböcker i olika program. Vidare visar vi hur man kan anteckna, markera och rita i iPaden, hur man kan förenkla hemsidor, göra ämnesappar och hur de kan få en bra struktur på sina uppgifter.

Vår tanke med handboken var att utifrån sina behov och sina mål med sina studier kan man som elev utveckla sin handbok med det som behövs för just var och en t.ex. eleven med dyslexi hämtar hem sina appar, eleven med special intressen hämtar hem sina osv. På så vis behöver eleven inte känna sig ”utanför” eller ”annorlunda”. Denna handbok kan jag som pedagog/specialpedagog använda mig av i mina ämnen och inom specialpedagogiken. Handboken ska vara levande och genom att vi kollegor utbyter våra ämneskunskaper och lägger in olika appar, länkar och presentationer så blir det ett kollegialt lärande.

Mina tankar rusar inte längre som Ferdinand utan är mer samlade och i min mage har fjärilsfamiljen gått över till en härlig behaglig vals. Ett stort TACK till de elever, föräldrar och kolleger som jag har byggt upp relationer med genom åren och gör just nu på Rudbeck.

/Isabella Kronvall, Specialpedagog, Rudbecksgymnasiet

Senast uppdaterad:

Publicerad: