Skicka vidare! Andreas Boman Frank

I intervjuserien Skicka vidare! är det denna gång Andreas Boman Frank, förstelärare på Adolfsbergsskolans specialenhet 1-9, som svarar på tre frågor från Lilian Nehmé.

Hej Andreas! Berätta lite om dig själv.

Andreas Boman Frank heter jag och arbetar som förstelärare på Adolfsbergsskolans specialenhet 1-9. Jag jobbar i särskild undervisningsgrupp, för elever i grundskolan som har diagnos autismspektrumtillstånd, men jag undervisar också på särskolan och ibland på träningsskolan. Mina ämnen är svenska och musik. Jag har tidigare musicerat en hel del vid sidan om lärarjobbet, men nuförtiden tar jag det lite lugnare med det. Alldeles nyligen har familjen hämtat en lite hundvalp, så under sommaren blir det mycket fokus på det.

1) Du jobbar ju i särskild undervisningsgrupp med elever som har speciella behov. Hur trivs du med det?

Jag trivs jättebra med mitt jobb i särskild undervisningsgrupp! Jag har tidigare jobbat med stora klasser, men det är ett tag sen nu. Undervisningen i särskild undervisningsgrupp kan visserligen vara krävande, men jag gillar att jag får chansen att gå på djupet i arbetet med eleverna, både pedagogiskt och socialt. Jag upplever att jag får möjlighet att hjälpa eleverna att ”lära för livet” och det arbetet känns viktigt.

2) Vissa elever har svårt att hitta sin inre motivation. Hur gör du för att de eleverna ska hitta motivation att vilja lära och hur får du dem att tycka att skolarbetet känns meningsfullt?

Ja, speciellt elever med diagnos AST (autismspektrumtillstånd), som jag bland annat jobbar med, kan ju ha svårt att hitta motivation i skolan. Jag tänker att det förstås är viktigt att eleverna vet vad och varför de ska lära sig något, men det är också oerhört viktigt att förklara konkret hur man ska göra. Min erfarenhet är att eleverna ofta inte vet hur de ska göra och därför misslyckas eller ger upp. Men om man ger dem "huret" och eleven själv kan se att det är möjligt att klara uppgiften, då är min erfarenhet att eleverna vill lyckas.

Sen jobbar vi såklart mycket med tydliggörande pedagogik som hjälper eleverna att lära sig: stödstrukturer, modellande, förklara skol- och ämnesspråk innan ett nytt arbetsområde med mera. ​

3) När är det som roligast att vara lärare?

Det är när man når fram till en elev och när en svår situation vänder till något positivt, tänker jag. Jag minns en elev som tidigare hade haft hög skolfrånvaro och i flera års tid satt isolerad i ett rum med en resurs, eftersom det var det enda som fungerade hjälpligt. Men till sist, efter mycket arbete, så bestämde sig eleven verkligen för att förändra situationen – och så blev det. Eleven kom ut ur rummet och började delta i den gemensamma undervisningen, började socialisera med de andra eleverna och kunde till slut stolt gå ut nian med godkända betyg i alla ämnen. Det är häftigt att vara med på den resan!

Jag vill skicka tre frågor vidare till Malin Nilsson, specialpedagog på Centralt skolstöd, Lotsen:

  1. Du är specialpedagog på Centralt skolstöd. Berätta om vad du arbetar med!
  2. Vad är det som inspirerar dig i det pedagogiska arbetet?
  3. Berätta om ett fint pedagogiskt ögonblick, ett ”golden moment” som du upplevt!

Senast uppdaterad: 22 maj 2020

Publicerad: 22 maj 2020
Hade du nytta av innehållet på den här sidan?