Hannaskolan satsar på en socialpedagog

Sedan februari 2018 bedriver Hannaskolan ett projekt med en socialpedagog. Syftet är att hjälpa elever som har behov av socialt stöd att komma till skolan, få ökad motivation och hjälp att strukturera vardagen – allt för att öka måluppfyllelsen och välmåendet.

Jenny Wågenberg, socialpedagog, och Mia Vallin, rektor på Hannaskolan.

Jenny Wågenberg, socialpedagog, och Mia Vallin, rektor på Hannaskolan.

– Det är några års process som ligger bakom, berättar rektor Mia Vallin, rektor på Hannaskolan. Vi har sett behovet öka. Det har förändrats ganska mycket på ganska kort tid. Det kan bero på många saker, men förskjutningarna är märkbara. Lärarna har mycket att stå i och kan ha hjälp av en annan profession, någon som stöttar upp med de sociala aspekterna i skolan, som kan och förstår de processerna.

Att göra eleverna lärbara

För några år sedan kom Hannaskolan i kontakt med den kanadensiske forskaren Gordon Neufeld och hans tankar om 'lärbarhetsfaktorn', att göra eleverna undervisningsbara. En förutsättning för att skolarbetet ska fungera bra för eleverna är en balans mellan psykologiska och sociala faktorer.

– Det spelar ingen roll vad vi gör, vilken pedagogik vi än använder, om de här andra bitarna är inte uppfyllda, säger Mia Vallin. Där nånstans föddes tanken om att skaffa en socialpedagog.

Jenny Wågenberg har haft tjänsten som socialpedagog på Hannaskolan sedan årsskiftet. Dessförinnan var hon vikarierande kurator på skolan, vilket hon upplever som en bra ingång eftersom hon redan kände de flesta elever.

– Min roll blir lite som ett förstärkt mentorskap, utöver klassmentorerna som ansvarar för det pedagogiska, säger Jenny. Vi har ett klassrum, ”Bojen”, där jag mestadels håller till, men där även lärare finns på bestämda tider så att eleverna kan få pedagogiskt stöd.

En del av socialpedagogens uppgifter är också att koppla till andra aktörer såsom Centralt skolstöd, socialtjänsten och BUV.

– Så att vi "slår en ring runt" de här eleverna och får ett effektivt arbete där vi samordnar insatser som leder oss framåt, säger Mia.

Berätta lite mer om hur ditt uppdrag som socialpedagog ser ut, Jenny.

– Jag möter upp eleverna utifrån den status och det skick de är i för dagen. Alla kontakter är ju väldigt individuella. För en del fungerar det ganska bra i klassen och de behöver bara få lite ro emellanåt. För andra krävs det mer, till exempel att möta upp utanför för att komma in på skolan.

– Mitt uppdrag blir mycket relationer med de här eleverna, deras föräldrar och mentorer. Många av de här eleverna har ett behov av en tydlig struktur, där ska jag också ligga steget före. Är det något som utmärks nästa dag eller nästa vecka, som är annorlunda jämfört med klassens vanliga aktiviteter, så måste jag vara där och förbereda eleverna på den förändringen. Min största roll är att hela tiden peppa i alla framsteg. Det kan vara saker som för många inte framstår som särskilt märkvärdiga, men som för de här eleverna blir väldigt betydelsefulla.

Skylt från Hannaskolan, som visar vägen till olika delar av skolan

Hur jobbar du tillsammans med mentor?

– Vi jobbar tätt och stämmer av med varandra. Det är viktigt att de här eleverna har kontakt med sin klasslärare också, även om de inte är så mycket i skolan. Eleverna ska inte vara knutna direkt till mig på något sätt, utan det ska finnas samhörighet med klassen.

Inte någon resursperson

Mia betonar att Jenny inte ska vara en resursperson som ska sitta med eleven och jobba enskilt, utan att hon istället ska jobba med att stötta eleverna med strategier och uppmuntra och förstärka extra i övergångar mellan olika ämnen och fysiska rum.

– Många av dessa elever behöver lägre stimuli och återhämtning, att få "smalna av" lite och ibland lämna den stora gruppen. Därför har vi schemalagt så att olika lärare är med och stöttar med det pedagogiska arbetet i ”Bojen”, säger hon.

I dagsläget rör det sig om en handfull elever på Hannaskolan som får stöd av socialpedagogen. Skolan arbetar väldigt noggrant med att identifiera vilka elever som är aktuella. Det arbetet står elevhälsoteamet för. För andra elever handlar det om anpassningar och särskilt stöd. Eleverna som Jenny jobbar med är specifikt de som riskerar att bli hemmasittare eller har en historik av lång frånvaro.

Vilka effekter kan man idag se av arbetet?

– Två elever är nu på väg tillbaka, berättar Mia. Lusten att komma hit kanske inte alltid räcker för att komma till skolan, men vi ser att den finns där mer nu. De återkommer mer. I ett fall har det inte handlat om frånvaro men föräldrarna har varit oroliga, och det har vi kunnat möta upp på ett bra sätt, så där har det inte hänt nånting utan tvärtom gått åt det bättre hållet.

– Ja, där har vi kunnat vara steget före. Så det känns ju väldigt viktigt och betydelsefullt, säger Jenny.

Jämfört med sitt tidigare jobb som kurator upplever Jenny att hon nu som socialpedagog enklare kan fånga upp lite mer spontana incidenter som annars kanske hade passerat oförmärkta – små saker, men som kan vara betydelsefulla för eleven i stunden.

Så ser framtiden ut

Att man på Hannaskolan är väldigt nöjda med utfallet av projektet står klart och Mia Vallin letar nu möjligheter att behålla tjänsten även fortsättningsvis.

– Målet är ju att vi inte ens ska kunna få hemmasittare. Och jag tänker att i slutänden kommer detta gagna hela verksamheten.

Min grundtanke är att om vi lyfter de som har störst utmaningar så stärker vi alla. Alla mår bättre av att vi lyfter de som har de tuffast och jobbigast, de som har störst behov.

– Om vi gör det så blir det en bra arbetsmiljö för alla, både elever och lärare, menar Mia.

/Jonas Gunnarsson, Pedagog Örebro

Senast uppdaterad:

Publicerad: