Framme vid avslut som kvalitetsutvecklare 

En trave böcker

I augusti 2014 skrev Malin Granath och Magnus Brolin en text som de kallade för "Ny på jobbet" och som handlade om deras nya uppdrag som kvalitetsutvecklare i Örebro kommun. I det här inlägget kommer Malin och Magnus följa upp sin tidigare text och berätta lite mer om sina erfarenheter. /Redaktionen

Kvalitetsutvecklare i Örebro kommun på halvtid och arbete på ordinarie skola på halvtid. Efter två års projektanställning är det nu dags att summera detta kapitel i våra liv och gå vidare. Blev det som vi trodde? Vilka utmaningar har vi stött på? Hur har verksamheterna utvecklats? Vilka erfarenheter tar vi med oss?

Vilka är då vi?

Malin Granath

Malin Granath, grundskollärare åk 4-9 ma/biologi/hkk åk 4-9 Uppsala Universitet. Mag.examen på avancerad nivå i specialpedagogik vid Uppsala Universitet och specialpedagogexamen vid Mälardalens högskola. Arbetar idag som specialpedagog på Introduktions-programmen, Virginska gymnasiet. Ser möjligheter istället för hinder!

 

Magnus Brolin

Magnus Brolin, gymnasielärare id/hi Örebro universitet. Fil. Licentiatexamen idrottsdidaktik Örebro universitet. Arbetar idag som lärare och biträdande rektor, Sörby/Almbroskola. Brinner för hälso- och värdegrundsarbete!

 

Blev det som vi trodde?

Arbetet som kvalitetsutvecklare förklarades redan vid anställningsintervjun som ett utmanande arbete som kräver såväl engagemang som mod. Idag kan vi se och bekräfta att det vi skrev för snart två år sedan stämmer väl överens med det vi upplevt i våra uppdrag. Uppdragen har haft väldigt olika karaktär och därmed har också utmaningarna sett olika ut. Erfarenheterna som vi delar i den här artikeln utgår både från vårt gemensamma uppdrag och från de uppdrag vi haft tillsammans med andra kvalitetsutvecklare.

Vilka utmaningar har vi stött på?

De rent strukturella förutsättningarna har varit en stor utmaning i vissa uppdrag. Ibland har vi fått tid och förutsättningar att driva processer utan att känna projektträngsel, där har ”the main thing” fortlöpt som just ”the main thing”. I vissa fall har det emellertid varit svårt att hålla i processen då allt som oftast skolans vardagsnära realitet har tagit överhand. Vårt engagemang har varit avgörande i processerna vi lett, det har varit betydelsefullt att vi tagit på oss jobbkostymen hur trötta vi än har varit. Engagemang smittar nämligen i lika hög grad som ett oengagerat uppträdande gör.

Pedagogerna har på sätt och vis fått ”bordet dukat” genom att vi har lett processen och givit dem verktyg i fortsatt utvecklingsarbete. Vi kan se att detta har hjälp dem att inta nya perspektiv där de lyft blicken från skolvardagen exempelvis genom workshops, föreläsningar och strukturerade kollegahandledningar. På samma gång som pedagogerna har fått stöd utav oss kan vi konstatera att det också är en fara i att det är vi som kommer utifrån som driver processen. Ett utvecklingsarbete behöver därmed ha en stabil processledningsgrupp som kan fortsätta leda processen när vårt uppdrag är slut.

Under uppstarten av våra uppdrag var det tydligt att några ur skolans personalgrupp var lite reserverade och osäkra på vad kvalitetsutvecklarnas roll egentligen innebar. Vi insåg snabbt att en framgångsfaktor därför var att skapa förtroende och bygga relationer. Genom att lyssna in pedagogernas behov, vara en del av verksamheten samt visa nyfikenhet kunde vi knyta viktiga kontakter. Idag känns det skönt att konstatera att vi funnit nya kollegor och att de i sin tur uppfattade oss som medspelare, vilket kortfattat innebär att vi faktiskt jobbar mot samma mål och spelar i samma lag. Kvalitetsutvecklare är inga kontrollanter, även om vi ibland blivit kallade det. Givetvis är det lätt att förstå denna initialt avvaktande hållning, vi hade säkerligen reagerat på samma vis själva.

Hur har verksamheterna utvecklats?

Vi kan konstatera att pedagogerna har utvecklat en trygghet och en ökad säkerhet i att föra pedagogiska och didaktiska diskussioner. Exempelvis har mötesdiskussionerna delvis ändrat karaktär såtillvida att man idag ofta lyfter frågorna till en högre nivå och ibland även kopplar erfarenheterna till didaktik, forskning och teori.

Pedagogernas personliga behov av att ha någon att samtala med, någon med lite distans men samtidigt också insyn i verksamheten, har avspeglat sig i form av kontinuerlig kontakt med oss båda. Kontakten har gällt såväl vår gemensamma pågående process, som helt andra frågor vilka de känt behov av att reflektera kring. Rollen som bollplank har alltså varit en viktig sidofunktion.

Kollegial handledning har varit ett tillvägagångssätt för att nå högre kvalitet i verksamheten, för att bättre kunna möta utmaningar och möta alla elevers behov. Rent konkret kan detta innebära en mängd olika saker: spegling med efterföljande samtal, strukturerad kollegahandledning (Lavås & Handal), föreställningskartor (Scherp), ”vända en motgång till framgång” samt reflekterande team är alla exempel på modeller som vi använt oss av i uppdragen. Skolforskare som exempelvis Helene Timperley (2013) lyfter det kollegiala samarbetet som en given framgångsfaktor i skolans utvecklingsarbete. Ur såväl ett kvalitetsutvecklar som ett praktikerperspektiv kan vi till fullo instämma i detta. Det har känts som att modellerna har stärkt gemenskapen och möjliggjort för alla att göra sin röst hörd.

Vidare har kollegahandledningen skapat ökad medvetenhet och visat var pedagogerna står i olika frågor. Den har dessutom gett tid för reflektion och öppnat upp för nya perspektiv. Allt sammantaget formas förhoppningsvis en skolkultur som i förlängningen leder till ökad måluppfyllelse.

Vilka erfarenheter tar vi med oss?

På ett personligt plan har dessa två år genererat många nya erfarenheter och insikter. Det har kort sagt varit en fantastisk kompetensutveckling tack vare att våra uppdrag och lärprocesser löpt parallellt (kvalitetsutvecklarna har träffats varje fredag eftermiddag för att arbeta med didaktiska och pedagogiska frågor, kopplat till såväl praktik som teori).

Våra egna erfarenheter är många, kanske är insikten om att förändringsarbete måste få ta tid, ” håll i och håll ut”, den viktigaste. Vi vill också återigen framhålla vikten av att bygga förtroende och relationer samt av engagemang.

 

/Malin Granath och Magnus Brolin, Kvalitetsutvecklare, Örebro kommun

 

Kommentera innehåll
Läs kommentarer (0 st)
Kommentera inlägget
Kommentera inlägget



Senast uppdaterad:

Publicerad: