Tid för hållbart lärande genom AI

Jag gjorde i ordning min presentation några dagar innan det var dags, filade lite till på den kvällen innan och var rimligt nöjd. Men det var fortfarande något som saknades – någon slags start och huvudsakligt syfte med det jag ville prata om.

På vägen till skolan lyssnade jag på podden Livslångt, som jag alltid gör varje vecka. Denna gång med forskaren Julia Romanowska. Det handlade om att lära, leda och ta ansvar med hjärtat – om hur hon i sin forskning visat hur kultur skapar bättre ledare. Och hur det handlar om kultivering.

Där har vi det, tänkte jag! Starten.

Kultivering och domänkunskap – nyckelbegrepp

Jag inledde min dragning med att skriva upp två ord på tavlan: Kultivering och Domänkunskap och bad kollegiet prata två och två om på vilket sätt de två orden är viktiga för oss lärare. Det kom en del förslag… att det kanske handlar om källkritik till exempel, domäner, alltså webbsidor.

Det jag ville säga med de två orden är att de kan vara de viktigaste begreppen för oss lärare att ta med oss in i framtiden, i en värld som förändras i rasande takt, bland annat på grund av AI. Denna förändring påverkar redan eleverna och lärarna, och tekniken används på mer eller mindre konstruktiva och lärande sätt.

Kommer AI att ersätta lärare? Nej, såväl Unesco som OECD och Skolverket drar slutsatsen att AI snarare är ett stöd, att lärarens sociala och emotionella kompetens, både i klassrummet och skolan som helhet, förblir central för att rusta eleverna för framtiden. Det handlar om att vägleda eleverna till att bli vuxna människor – odla deras mognad, alltså kultivering. Samma organisationer betonar också att lärarens ämneskunskaper, domänkunskaperna, fortfarande är mycket viktiga, kanske till och med ännu viktigare med AI i skolan. Läraren behöver kunna guida, kritiskt granska, vägleda och förklara komplexa begrepp, alltså precis som vi redan gör idag.

Våra domänkunskaper och kompetens i kultivering är alltså viktigare än någonsin, slår man fast, tillsammans med att utveckla vår kompetens i AI-användning.

Att rusta elevers motståndskraft för en föränderlig framtid

Vart vill jag komma nu? Jo, i ett lärande som är livslångt och som tar fasta på en riktning mot en hållbar samhällsutveckling, är några faktorer kritiska. Det handlar om att rusta elever till att bygga motståndskraft (resiliens) i en tid som präglas av tvära kast och stor oförutsägbarhet. Detta kräver tid – tid för reflektion, relationsskapande och återkoppling av lärande.

I en vardag där åtta av tio lärare har en orimlig arbetsbörda, enligt Sveriges lärare, verkar det med dagens upplägg svårt att rusta eleverna för framtiden. Det blir svårt att bygga relationer och reflektera med en lärare som pustar, suckar eller rusar genom korridorerna och stänger in sig i lärarrummet för att få lite extra tid.

Och det är där AI kommer in.

Själv använder jag numera alltid AI för att skapa områdesplaneringar, lektionsupplägg och arbetsuppgifter för eleverna. Med rätt prompt och domänkunskaper så blir det bra. Saknas detta blir det pannkaka. Och när det kommer till bedömningar så väljer jag ännu att göra det med min egen hjärna.

När jag går till jobbet är jag idag klar med all planering, medan utvärdering och bedömning sker hemmavid. Som det ska vara. Och idag kan jag kanske för första gången på mina dryga sju år som lärare göra jobbet som det ska göras – med fokus på relationer, reflektion och återkoppling. Och kanske kan jag därmed bidra till att världen blir en lite bättre plats att leva på.

/Jonas Pietrzak Edlund, förstelärare på Pops Academy Karl-Johan