Bokblogg: Välj bort, välj rätt – avimplementering i skolan, av Arran Hamilton, John Hattie och Dylan Wiliam

Boken Välj bort, välj rätt – avimplementering i skolan är skriven av Arran Hamilton, John Hattie och Dylan William. För oss som arbetar inom skolan är det tunga och kända namn inom skolforskningen. Det gjorde att jag blev nyfiken på boken, samt att ordet avimplementering inte är något som används varje dag. Att implementera projekt, rutiner och nya skollagar, det får vi inom skolan höra om ofta, men knappast om motsatsen. Kan detta kanske vara en nyttig bok att läsa?

Boken är indelad i olika delar. Först en väldigt detaljerad del och sedan kapitel som avhandlar varsin del i den process som författarna beskriver när de presenterar avimplementering. Författarna inleder med att berätta att man kan hoppa över den detaljerade inledningen och gå direkt på varje avsnitt, om man vill, men de rekommenderar samtidigt att man tar sig tiden att läsa inledningen.

Vad är avimplementering?

Boken förklarar inledningsvis att det handlar om att ta bort eller förändra rutiner och andra inslag som tar tid från skolans personal men som kanske egentligen inte ger så mycket resultat. Ibland kör man på som man alltid gjort utan att utvärdera. Med tiden förändras förutsättningar och plötsligt är det man gör inte längre det allra bästa. Författarna förklarar att vår hjärna fungerar på så sätt att det är lätt att lära sig något nytt som adderas till det man redan kan, men det är i princip omöjligt att ”glömma bort” något man lärt sig och strunta i det:

På en dator kan du ta bort information som inte längre behövs – flytta den till papperskorgen och sedan radera den helt och hållet från systemet. Människans hjärna verkar dock inte fungera på samma sätt. När ny information väl har lagrats stannar den där permanent (s. 34).

Därför fylls skolan med rutiner och processer som staplas på varandra och i värsta fall skapar det stress men leder inte till den effektivitet eller måluppfyllelse man hoppas på. Ett vanligt skäl till att skolpersonal fortsätter med gamla rutiner trots att de inte behövs, kan vara en känsla av dåligt samvete om man slutar med något man alltid gjort. En känsla av att göra fel om man upphör med något, att den tid som då frigörs ”måste” användas. Vi behöver hjälp att förstå vilka rutiner som ger bäst effekt och vilka vi kan sluta att följa.

De 4 B:na

För att komma tillrätta med stress och ineffektivitet, vill författarna sprida information om att vi kan avimplementera och hur man gör det. De förordar en modell de kallar 4 B-modellen: ”Borttagas, begränsas, bearbetas, bytas ut” (s.11).

Det är de fyra aktiviteter författarna beskriver, med tips om hur man bygger upp processer för att på ett bra sätt utvärdera vad som ska förändras, vilka som ska arbeta med det och på vilket sätt. De svåraste metoderna är begränsa eller byta ut. Därför rekommenderas att man hellre väljer borttaga eller bearbeta, men det är ganska vanligt att man inom skolan försöker just begränsa eller byta ut.

Ett konkret exempel i boken är när en person önskar banta. Då begränsar man matintaget men man kan givetvis inte helt sluta att äta. Det gör att det är lätt att halka tillbaka in i gamla vanor. Detta kan jämföras med olika rutiner i skolan, där vi försöker förändra men halkar tillbaka till det invanda igen.

För att lyckas med avimplementering krävs förberedelse, analys och att skapa en gemensam målbild innan man startar processen. Sedan behövs täta utvärderingar under vägen, revidera planen om så behövs, utvärdera igen, och så vidare.

Slutord

Efter att ha läst boken sammanfattar jag den så här: En förhållandevis tungläst bok även om den enbart är på cirka 300 sidor och innehåller en hel del bilder och modeller. Konkreta, matnyttiga tips finns men samtidigt är boken väldigt ordrik och detaljerad – ”a bit wordy” som en brittisk stå-upp komiker en gång sade om sin egen väldigt pratiga show. Det kan passa i detta sammanhang också. Många olika begrepp presenteras och det finns underavsnitt i varje del av boken där nya begrepp presenteras, så till slut tycker jag att det blir för många begrepp som jag ska minnas och komma ihåg var/hur de används. De viktigaste sakerna upprepas flera gånger i olika delar av boken, vilket kan vara en hjälp, men bidrar samtidigt till ”pratigheten”.

Rent språkligt uppfattar jag boken stundtals som något stolpig eller stel i sitt uttryck. Kanske har det med att den är översatt att göra?

Om du är riktigt intresserad av organisationsförändring, effektivitet och utveckling så kan man ha glädje av boken, men min åsikt är att det hade gått att banta ner textmassan till en mindre ordrik dito och fokusera mer på det som är relevant.

/Lena Lyckhäll, specialpedagog

Senast uppdaterad:

Publicerad: