Bokblogg: Samspelets psykologi i förskolan av Jenny Jakobsson Lundin

Boken beskriver hur samspelet, både i barn- och personalgruppen, på olika sätt påverkar och påverkas av de relationer som skapas och hur vi som professionella kan arbeta på ett sätt som gynnar barnen i deras utveckling. Den visar på den utveckling som sker både på grupp- och individnivå i förskolan och också vikten av att vi vågar utforska och upptäcka både samspelets dalar och höjder. Författaren skriver i inledningen:

Kom ihåg, det värsta är inte att misslyckas, det gör vi då och då med många av de barn som har det som allra jobbigast på förskolan. Att misslyckas betyder bara att vi idogt försöker hitta vägar framåt. Det goda samspelet ter sig som sagt lekande lätt för det mesta, men det är en konstform att utveckla när det inte kommer alldeles automatiskt. Det värsta vi kan göra är att ge upp (s. 13).

Teoretiska utgångspunkter för nya arbetsmodeller

Efter att ha läst Samspelets psykologi i förskolan är min upplevelse att den ger mig teoretiska utgångspunkter som kan hjälpa mig att hitta arbetsmodeller när samspelet kärvar, oavsett om det är i relationen barn-barn, barn-vuxen eller vuxen-vuxen.

Genom hela boken följer vi några barn och pedagoger från en påhittad förskola som genom situationer från sin vardag får illustrera de olika psykologiska teorier som presenteras. De tydliga konkreta exemplen gör att teorin blir lätt att ta till sig och knyter ihop alla olika delar. De går att använda som diskussionsunderlag och jag kunde i en reflektion med ett arbetslag direkt knyta an och dra paralleller till ett av bokens exempel. Boken har teoretiskt och praktiskt inspireras av Vägledande samspel-ICDP och de tankar om samspel som finns i programmet och är du insatt i Vägledande samspel kommer du känna igen många tankar och resonemang.

Författaren är ambitiös och tar upp många olika aspekter av och teorier kring samspel och beskriver både anknytning såväl som känslo-, lek-, identitets- och grupputveckling. Oavsett vilka utmaningar du eller din grupp står inför sig finns något i boken som kan vara relevant. Boken kan läsas av all personal i förskolan och både pedagoger, rektorer och specialpedagoger kan hitta ny kunskap eller få nya tankar utifrån exempel och teorier.

Asymmetriska relationer – ansvar och etisk förpliktelse

Jag fångas av bland annat av Jakobsson Lundins beskrivning av asymmetriska relationer och hur vårt sätt att möta barnen påverkar barnens sätt att möta varandra och därmed också klimatet i barngruppen. Hon beskriver hur vi pedagoger har en överordnad position i förhållande till barnet utifrån vår ålder, kompetens och erfarenhet. Det ger oss makt – men innebär också ett ansvar och en etisk förpliktelse att samtidigt som vi tar ett omsorgsansvar behandla barnen likvärdigt och skapa skapa ömsesidiga relationer till dem:

Eftersom relationskompetensen hos barn utvecklas allra först i asymmetriska relationer, det vill säga mellan barn och vuxen eller mellan barn och en mer kapabel kamrat, så måste vi alltid sätta barnets sätt att bemöta varandra i barngruppen i relation till vårt eget sätt att bemöta dem (s. 179).

Jag kommer även bära med mig bokens avslutande ord som en stilla påminnelse i mitt pedagogiska arbete framöver:

På vilket sätt är barnets i dag underlägset barnets i morgon? (Janusz Korczak)

Vi får inte glömma bort att låta nuet och glädjen ta plats. Vad är annars poängen med vår strävan om vi inte kan hitta utrymme för lek och lust? Det handlar om att fullt ut erkänna människovärdet. Människan är inget medel, människan är själva målet i sig (s. 215).

Slutsatsen och det författaren pekar på är att vi som arbetar inom förskolan måste kunna hålla flera perspektiv aktuella samtidigt, både att skapa förutsättningar för glädje och samspel i nuet och samtidigt skapa barn- och arbetsgrupper som möjliggör utveckling och lärande för framtiden.

/Lina Pettersson, utvecklingspedagog, Lundby förskolor, Örebro kommun