Bokblogg: Nedstressad förskola – medveten närvaro

Bok på ett skrivbord

Boken ”Nedstressad förskola – medveten närvaro” (Nyholm 2016) var svår att inte bli nyfiken på. Som så många andra i dagens samhälle så lever och arbetar jag under en hel del stress. Ett faktum jag gärna förändrar, men hur? Jag blev även lite fundersam över just ordvalet ”nedstressad” i bokens titel. För mig känns ordet en aning motsägelsefullt. Skulle inte ”stressfri förskola” vara ett bättre begrepp? Eller, är stress så djupt rotat i alla delar av vårt samhälle att det är en utopi att tro på en stressfri förskola? Som sagt, jag var fylld av frågor och förväntningar innan jag ens öppnat boken.

Författaren av boken heter Lena Nyholm, hon är förskollärare och sjukgymnast. I första hand riktar sig boken till förskolepersonal men kan även vara intressant för andra som kommer i kontakt med barn. Jag skulle gärna sätta boken i händerna på de som sätter ramarna för förskolans verksamhet, nämligen politikerna.

I början av boken får vi bekanta oss med vad stress är och hur vår kropp rent fysiskt påverkas av den. Nyholm skriver att stress är en upplevd känsla som kan ha både fysiska och sociala orsaker. I förskolans verksamhet kan stress ha många olika orsaker, för stora barngrupper, hög ljudnivå, separationsångest eller otrygga relationer. Oavsett orsak är det pedagogernas ansvar att försöka minimera stressen och boken ger tips på hur vi kan arbeta med olika stressfaktorer.

Barn kan utvecklas och lära sig när kroppen är lugn och sinnet är alert. Det är vad vi vill åstadkomma genom en nedstressad förskola.

Läroplanen anger att förskolans verksamhet bör ha en god balans mellan vila och aktivitet. Många barn är överstimulerade. Återhämtning genom sömn och vila har en stor betydelse för ett barns välmående. Nyholm beskriver olika nedstressande lekar och övningar vars mål är att barnen själva ska kunna lugna sin kropp och varva ned. Hon berättar att lek kan vara ett verktyg för att leva ut spänningar. Som pedagog är det viktigt att vara närvarande i leken men även en aning avvaktande. Vi bjuds på ett spännande exempel av en lek som vid första anblick synes vara full av aggressivitet (till och med inslag av våld) men barnen klarar på ett imponerande sätt hålla en balans och läsa av varandras signaler. Det gjorde dock inte förskolläraren som enligt Nyholm var den som brukade mest våld genom att avbryta leken på ett bryskt och klumpigt sätt. Exemplet fick mig att fundera över min egen inställning till aggressiva lekar och hur oerhört svårt det kan vara att läsa av sådan typ av lek.

I boken figurerar enklare varianter av olika meditations- och mindfulnessövningar som är riktade till pedagogerna för att förebygga stress. Jag fastnade för ett råd om att sluta dela upp tiden i ”egen tid” och ”arbetstid”. Istället ska vi ha synsättet att all tid är ens egen och att det handlar om att vara närvarande i det som sker och förhålla sin kropp och sitt sinne till detta. Enkelt men ändå rätt så komplicerat.

Vår inställning till stress är avgörande för hur vi reagerar och påverkas av stress. Nyholm råder:

Ett sätt att bli vän med stressen i livet är att vi accepterar att den finns där och lär oss hur den påverkar oss, men också vad vi kan göra för att minska den.

Pedagoger i förskolan är ofta bra på att reflektera över och utforma miljön så att den stimulerar barnens utveckling på bästa sätt. Vi får dock inte glömma bort att skapa platser där det är möjligt att ha en stund av lugn och ro. Nyholm skriver att lämningen på morgonen kan vara dagens mest stressfyllda situation för en del barn och jag funderar över om hallen kan vara en miljö som vi ibland glömmer bort då vi diskuterar förskolans olika rum? Boken ger tips på hur vi med små medel kan minska en stressfylld situation. En dämpad belysning och en mysig sittplats kan göra hallen mer inbjudande. Det kanske kan rulla ett bildspel av roliga aktiviteter och händelser från förskolan? Så långt det är möjligt kan den pedagog som barnet känner sig mest trygg med möta upp i hallen. Tillsammans kan de titta på ett tydligt dagsschema så barnen kan få en bild av vad som kommer hända under dagen.

En intressant vinkling är att pedagoger även måste kunna förhålla sig till kollegors och föräldrars stress. Stress smittar av sig och det är lätt att bli triggad av ett dåligt möte. Då gäller det att behålla sitt lugn och tänka på att den enda man kan förändra är en själv.

För att lugna oss och tänka klarare i en stressad situation finns det enkla saker vi kan göra. Ta tre djupa andetag, känn fötterna mot golvet, mjukna i ansiktet och le lite grand.

Nyholm tar upp Nonviolent Communication som en metod att använda när det gäller kommunikation. Kortfattat går den ut på att ta ansvar för att bli hörd men även att aktivt lyssna på motparten.

Boken har gett mig svar på många frågor. Särskilt glad är jag över alla konkreta tips och övningar som kan minska stressen för både barn och personal. Läroplanskopplingarna som finns med i bokens början och slut visar tydligt att det här är något som vi i förskolan måste arbete med. Trygga barn är en förutsättning för att kunna bedriva utveckling och lärande, därför måste vi medvetet arbeta för att minska stressen i förskolan samt att ge barnen redskap för att själva kunna hantera stress. För att komma dit behövs en medvetenhet och en vilja att förändra. Nyholm skriver att förändringsarbetet bör byggas på en stabil grund och rekommenderar att upprätta en åtgärdsplan för att konkretisera arbetet. Målet är en stressfri förskola. Vägen dit kan vara både lång och krokig och vi kanske inte når ända fram. Trots det måste vi försöka. Nyholms bok ger oss ett försprång och om vi känner oss vilsna på vägen kan boken få in oss på rätt spår igen.

 

 

/ Christine Åberg, förskollärare och utvecklingsledare på Vintrosa förskola

Senast uppdaterad:

Publicerad: