Bokblogg: Barnens egna teman

Jag har läst boken Barnens egna teman av Elisabeth Wiersma Larsson och blev imponerad av hur de på ett ganska enkelt sätt lyckades fånga in barnens intressen och utveckla ett arbetssätt där alla barn får synas. Elisabeth, som själv är förskollärare, beskriver detaljerat i ord och bild om sina erfarenheter av att jobba med barns egna tema och det är lätt att följa med, ryckas med och imponeras av deras arbete. Hon har tillsammans med sina kollegor arbetat på detta sätt under många år och utvecklat detta till något som absolut är värt att inspireras av.

Att välja tema

Arbetssättet utgår från varje enskilt barns intresse och barnet styr innehållet under temadagarna. Varje enskilt barn får stå i fokus och leda sitt tema under två dagar på förskolan. Barnet får tillsammans med en pedagog planera, förbereda, genomföra och utvärdera sitt eget tema. Alla förberedelser och lärandet måste få ta tid säger Elisabeth, alla barn behöver olika mycket tid och hjälp. Elisabeth tar med oss på hela resan i boken. Vi får veta hur det hela började och hur de kom fram till det arbetssätt de har idag. Vi får följa planering, genomförande och dokumentation inom några olika teman där både pedagogernas syn och barnens åsikter återges. Det redovisas tydligt från den första idéen till klara temadagar, hur det tar form och blir en aktivitet, vilka problem som uppstår och hur det hela dokumenterades och vilka reflektioner barnen hade efteråt. De teman som presenteras i boken skiftar, precis som barnens intressen, från fiskar, marsvin och gymnastik till musik, snickeri och dans bland annat.

Vilka är fördelarna?

Varför detta arbetssätt? Elisabeth berättar att de ville få barnen att skapa en tilltro till sin egen förmåga och de såg en möjlighet för de tysta och blyga barnen att få att styra något där de kände sig trygga. Deras inflytande i verksamheten ökade, de fick öva sig på ledarskap, att ta ansvar och fick se sig själva men också sina vänner i nya roller.

Barnet som håller i temat övar sig i att omsätta sina idéer till handling för hela sin åldersgrupp samt lösa problem och dilemman som uppstår under temats gång – en typ av ledarskapsträning som vi tror är unik.

Läroplansmålen blev på ett naturligt sätt integrerade i alla teman och i aktiviteterna. Hela gruppen fick öva sig på samarbete, problemlösning och konflikthantering när man mitt i temadagarna stötte på problem, behövde hjälp med något oväntat eller blev oense. De upplevde också att föräldrakontakten blev bättre och framförallt engagerade sig föräldrarna i sitt barnen dag då tex material hemifrån behövde komma med till förskolan. De blev delaktiga i sitt eget barns temadagar samt att deras intresse för förskolans övriga dagar och andra temadagar ökade.

Dokumentation

I en del av boken beskriver Elisabeth hur pedagogerna arbetat med sin dokumentation av barnens egna teman under åren. De har ställt sig frågorna många gånger, för vem gör vi dokumentationen, vad vill vi visa, vad är syftet, hur ska den se ut, vad vill barnen visa… De har gått från att skriva roliga och levande beskrivningar av aktiviteterna och visa många foton till att sätta upp foton på barnens nivå för att inspirera barnen till fortsatt lärande och visa föräldrarna den oändliga variationen i temana. Till föräldrarna finns en kortfattad text om innehåll och så finns såklart alla det skapade materialet på väggarna.

Boken är lättläst och konkret, det kan rentav ses som en handbok i hur man tar tillvara det enskilda barnets intresse, stärker den som är osäker, lyfter lärandet och låter läroplansmålen bli synliga. Kanske det viktigaste ändå är… hur man skapar magiska ögonblick tillsammans.

De mest magiska stunderna i Barnens egna teman inträffar när jag känner att ett barn växer, ögonblicken när de upplever en ny erfarenhet eller kunskap.

Camilla Ehrlin, förskollärare Björkhaga Förskola