Det är inte belastande att tänka normkreativt

När en lärare exemplevis hälsar på en elevgrupp med att säga "Tjena grabbar!" riskerar det att landa fel hos en elev som under en tid funderat över sin identitet: "Vem är jag, varför är jag den jag är?" För den personen vore det skönare om vi lärare inte såg på eleverna med deras juridiska kön tryckt i pannan: "Varför kan de inte bara se oss som människor, utan etiketter och förutfattade meningar?"

En annan aspekt vad gäller just bemötande av våra elever är den hur vi väljer att prata till “tjejer” respektive “killar” (nu behöver jag generalisera och använda tvåkönsnorm för diskussionens skull). Jag skulle gissa att du, när du tilltalar en duktig tjej, använder ett slags språk men ett helt annat om du pratar med en “hockey-kille” och när du gör det så förstärker du normer som vi istället borde arbeta bort. Givetvis hamnar jag också i fällan ibland men medvetenheten smyger på mig som en soldat i kamouflage. Jag rannsakar mig själv ofta utifrån vad jag har sagt, hur jag använt kroppsspråket och på vilket sätt jag tilltalat olika elever. Det är det minsta jag kan göra.

Win-win-situation

Att försöka låta bli att se eleverna utifrån juridiskt kön kommer ge andra utmaningar när du träffar på dem. Skulle vi kunna låta bli att tänka heteronormativt när vi pratar om elevens dejtande? Utgår du från att personen du pratar med är intresserad av motsatt kön? Det bästa med att tänka normkreativt är ju att det inte är jobbigt och det är ingen belastande arbetsuppgift. Det bästa är ju att med normkreativa ögon är det “värsta” som kan hända att en elev blir bekräftad för den hen är, och inget annat. En win-win-situation alltså.

Det värsta exemplet i skolvärlden är kanske när pedagoger placerar varannan tjej, varannan kille på klassplaceringen. Man använder alltså tjejen som krockkudde mellan två killar för att det ska bli lugnt. Oerhört dumt utifrån ett normkreativt synsätt. Se istället eleverna som just människor och tre killar kan absolut sitta bredvid varandra för alla killar är inte stökiga. Två tjejer kanske inte SKA sitta bredvid varandra för att de är för goda vänner och studierna blir sekundära. Placera eleverna utifrån vilka de är, inte för att du har fördomar.

Ämnet idrott och hälsa har på senare år genomgått en smärre revolution vad gäller indelning av kön på lektionerna. När det dansas idag får elever ställa upp i två led; de som vill föra och de som vill följa. Fantastisk utveckling jämfört när en annan gick i skolan då leden var utifrån två kön. Det fanns inte på kartan att man kunde dansa med en klasskamrat av samma kön. Jo, om det var ojämnt antal, men bara då. I värsta fall fick man dansa med läraren…

Dagens fundering!

När du använder olika bilder i din undervisning. Har alla bilder en bakomliggande tanke eller väljs de ut helt slumpvis? När du ska visa en bild på “en familj”, hur ser bilden ut? Om du ska visa en random människa i ett yrke, vad väljer du för bild? Om syftet är att visa bilder på styrka, visar du män då? Reflektera över ditt svar så tar jag upp tråden i nästa inlägg!

/Peter Andersson, 7-9 lärare i svenska och SO